Lilla Rara Sara

Igår blev det en tur till Malmö. Provkörde Lexus rx400 Hybrid då vi fick den som hyrbil. Tog sedan en lång frukost/fika på Lilla Torg för att sedan gå loss på Zara. Trodde jag.. Tappade lusten helt när jag kom innanför dörrarna trots allt fint som fanns i butiken. En svart kofta (man kan aldrig få för många) blev det i alla fall.

Provade ett par ursnygga skor (man kan aldrig få för många) på Rizzo med kilklack. Tur i oturen så fann de inte i min storlek ;-)
Det blev även några plagg från Filippa K och en present till svärmor som fick följa med hem. 
Middag med karln och M följt av ommöblering (tack killar!), Desperate Housewifes och Motorjournalen innan M åkte vidare.

Och nu lite mer personligt. Vill du inte läsa, låt bli ;-)
Idag gick jag upp i ottan. Allt för att hinna med min dagliga kopp morgonkaffe. Åkte sedan ner till Universitetsjukhuset i Lund för att som vanligt känna mig jättesjuk i en timme.
Har blivit alltför bra på att dölja min smärta för både omgivningen och mig själv att det nästan kommer som en chock när läkaren undersöker mig och jag ligger och skriker av smärta när hon går igenom lederna.
Samtidigt  vill jag inte gå runt och känna mig sjuk. Det är ju inte jag. Jag vill inte förknippas med min sjukdom, ändå är den en  sådan stor del av mig...
Då jag körde bil ner ensam så kunde hon ej ge mig cortison sprutor (man måste nämligen avlasta leden efter att ha fått sådana sprutor), vilket jag var glad för då jag hatar det.
Hon kunde räkna till sju leder som var i akut behov av cortison. Det fick bli tabletter då jag som sagt körde bil, en hög dos också då jag nu ska sluta med min gamla medicin.
Det måste gå minst en månad från att jag slutade med den gamla till att jag börjar med den nya medicinen. Under tiden räknar jag med mer smärta än vanligt och mer cortisontabletter.
 Det kommer ta på min ork och jag vill absolut inte isolera mig från omvärlden bara för att jag mår dåligt. Det är bara det att jag kommer inte orka lika mycket.
Ska intala mig själv det. Både att jag inte ska isolera mig och att jag inte kommer orka lika mycket. Det är svårt när man helst vill vara som alla andra...
Nu har jag varit ute med mamma och hundarna. Låtit dem leka av sig riktigt och njutit av vårsolen, är den här för att stanna mån tro?

I morgon blir det möte och förhoppningsvis en lunch med Fina :-)