Lilla Rara Sara

Mini kommer väl mörda mig för detta. Men hon är så söt och igår på sjuhuset kom tankarna tillbaka om jag när var riktigt sjuk som tonåring.
Det skiljer några år mellan oss två kan jag börja med att nämna.
Under hela högstadiet låg jag mycket på sjukhus pga min sjukdom, ofta blev jag akutinlagd efter läkarbesöken jag var på och låg i princip på sjukhus i all fall en gång i månaden. Alltid skulle hon följa med på sjukhus besöken för att vara på den säkra sidan om att jag också följde med hem. Varje gång jag skulle sövas så fick hon också ledigt från förskolan/skolan för att följa med och sitta i min sjukhussäng påväg till narkosen. Medan jag låg sövd var hon och mamma på lekterapin och lekte med andra barn. För henne var det vanligt att vara omkring sjuka barn där och det har verkligen format henne som människa.
Hon gnäller aldrig den damen.
Hon har varit med om så mycket trots sina unga år som hon aldrig hade behövt egentligen men det har format henne till något fint.